Hur tog sig koldioxidinfångning som en lösning på klimatproblemen in i den allmänna debatten?

Forskarna i projektet vill analysera hur antagandet att teknik som ger ett ”evigt” koldioxidupptag tog sig in i den allmänna debatten, vilka aktörer som påstår det och vems intresse debatten främjar. 

Klimatförändringen är ett problem som blir alltmer akut. För att hitta lösningar på krisen diskuteras och utvecklas en uppsjö av tekniska åtgärder. Allt fler aktörer föreslår att koldioxidinfångning bör vara del av mixen av tekniska åtgärder som borde initieras nu och de kommande årtiondena för att undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändringen. 

En teknik som föreslås är koldioxidinfångning direkt från luften för lagring i basalt – DACCS-b. Koldioxiden fångas in och löses upp i vatten och pumpas in under högt tryck i underjordiska basaltformationer. Teoretiskt ska koldioxiden sedan reagera med berget och förvandlas till mineraler. Det centrala antagandet med detta tillvägagångssätt är att växthusgasen förblir i mineralform för evigt. Detta antagande om “permanent tillstånd” är varför DACCS-b anses vara den bästa formen av koldioxidinfångning.

Investeringar görs baserat på övertygelsen om att DACCS-b kommer leverera som beskrivits likaså baseras många klimatpolicier med denna tro i åtanke. Det finns dock tvivel på hur permanent denna typ av koldioxidlagring verkligen är. Trots detta kan tekniken locka till sig betydande offentliga medel, även om det är ett mycket dyrt och resurskrävande sätt att mildra klimatförändringarna. Den aktuella diskussionen har lyckats få DACCS-b att framstå som en av de bästa klimatlösningarna, och därmed skapa ett affärsmässigt argument för de berörda företagen.

Forskarna i projektet, som leds av Léa Lévy, kommer att utföra analyser av hur antagandet om gasens mineraliska varaktighet tas i beaktande i regleringar och lagar kring DACCS-b. De vill också titta närmare på själva geologin. För att faktakolla påståenden som gjorts om gasens permanenta mineraliska tillstånd kommer toppmoderna geologiska metoder att användas och ett enkelt modelleringsverktyg som kan hjälpa allmänheten att verifiera det som sägs om DACCS-b i specifika geologiska områden kommer att utvecklas.

Forskargruppen vill också fokusera på riskhantering, granska huruvida de nuvarande regleringarna är tillräckliga för att hantera de risker som DACCS-b medför ifall metoden inte har den nivå av varaktighet som förespråkarna i nuläget hävdar.

Till sist kommer projektgruppen använda resultaten från forskningen för att utveckla ett brädspel om DACCS-b, som kan användas som ett engagerande diskussionsunderlag för diverse intressenter och aktörer. De diskussioner som förs genom att spela brädspelet menar de kommer att hjälpa utvecklingen av rekommendationer för hur man bättre kan reglera DACCS-b i framtiden.

Forskarna hoppas att studiens resultat kan förbättra klimatåtgärdsstrategier så att det går att vidta åtgärder som konkret och effektivt kan bidra till att bekämpa klimatkrisen på ett säkert sätt.